Diagnos

De typiska kliniska symtomen vid influensa är inte unika. Andra sjukdomar kan ge en likartad bild. Diagnosen influensa ställs oftast utifrån patientens symtom och vetskapen om huruvida det har konstaterats influensafall i Sverige eller inte och/eller vistelse/resa i områden med pågående influensa. Läget övervakas av Smittskyddsinstitutet dels med hjälp av rapportering från läkare i landet om patienter med influensaliknande symtom, dels genom fall som bekräftats med laboratorieanalys.

I influensatider är det ofta relativt enkelt att ställa diagnos hos ungdomar och vuxna, framför allt ett par dagar in i sjukdomen. I ett tidigt skede kan influensa dock förväxlas med andra luftvägsinfektioner. RS-virus är en viktig differentialdiagnos bland äldre och småbarn.

Träffsäkerheten för klinisk diagnos i influensatider är cirka 60-70 % hos i övrigt friska personer i yrkesverksam ålder. Ibland kan laboratoriediagnostik vara av värde. CRP är i regel mindre än 100. Den vita blodbilden är ofta normal eller visar leukopeni. Vid svår influensa kan CRP stiga upp till 100, vilket i sin tur kan försvåra differentialdiagnostiken.

Virologisk laboratoriediagnostik rekommenderas för indexfall för att bekräfta influensa i samhället och vid utbrott på institutioner. Vid atypisk sjukdom bör virologisk diagnostik ske även när influensa cirkulerar i samhället samt för inläggningsfall och svårt sjuka inom riskgrupperna. Virusodling är för närvarande referensmetod, men nukleinsyraamplifiering vinner mark.

Källa: Läkemedelsverket, Behandlingsrekommendationer av influensa oktober 2005