Läkemedel

På ytan av influensavirus finns enzymet neuraminidas. Det har en avgörande betydelse för att nya viruspartiklar ska kunna frigöras från infekterade celler och därmed sprida sig och infektera friska celler i kroppen.

Tamiflu (oseltamivir) och Relenza (zanamivir) är så kallade neuraminidashämmare. De blockerar enzymet neuraminidas och stoppar viruset (A och B) från att sprida sig. I cellkulturer har båda läkemedlen haft effekt på fågelinfluensaviruset H5N1.

Tamiflu tas oralt som en prodrog som omvandlas till aktiv substans efter passage genom tarmen. Tamiflu finns som kapslar. Det är godkänt för behandling av influensa samt som profylax hos vuxna och barn från 1 år.

Relenza tas med hjälp av en disc-inhalator på samma sätt som vid astmabehandling, vilket kräver noggranna instruktioner till patienten. I Europa är läkemedlet endast godkänt för behandling av influensa hos vuxna och ungdomar från 13 års ålder. 

Influensavirus kan utveckla resistens mot läkemedlet. Bland neuraminidashämmarna har hittills påvisats låg resistensutveckling. Läs mer under Resistenta virus och antivirala läkemedel.

Den äldre typen av antivirala läkemedel fungerar genom att blockera proteinet M2. Läkemedlen hindrar influensavirus typ A från att föröka sig. Däremot fungerar det inte mot influensavirus typ B, eftersom dessa virus saknar M2-protein. M2-hämmare har dessutom utvecklat en hög resistensnivå till olika influensavirus, bland annat mot fågelinfluensaviruset H5N1.

Amantadin är en M2-hämmare som orsakar centralnervösa biverkningar och snabbt ger resistensutveckling vid behandling och har fått mycket begränsad användning. Det är numera avregistrerat i Sverige.